Varför finns det så mycket Själviskhet och Ondska på vår jord?

”/”

Ett kort svar: Skall man ge ett kort svar på frågan, så orsakas all själviskhet och all ondska av de första människorna på jorden, alltså av Adam och Eva. För om inte Adam och Eva hade existerat, skulle det inte funnits någon själviskhet och ondska på vår jord. 

Ett utförligt svar: För att ge ett utförligt svar på den här frågan, måste vi hitta en ideologi eller en -ism, som har en rak tidslinje, alltså en tidslinje som börjar med människans skapelse och fortsätter med människans historia.     

Det betyder att alla österländska religioner och -ismer, som Hinduismen, Buddhismen eller någon liknande, kan inte komma i fråga, då de bygger på en återfödelse, som bara upprepas om och om igen, utan någon början eller något slut.

Inte heller evolutionsteorin/ utvecklingsläran har något entydigt svar att ge, då evolutionsteorin/ utvecklingsläran bara handlar om hur livet har utvecklats, efter det att livet redan existerade här på jorden.  

En rak tidslinje hittar vi däremot i de Abrahamitiska religionerna, Judendomen, Kristendomen och Islam. Men då Kristendomen börjar med Jesus JAHVEs födelse, tusentals år efter människans skapelse, kan inte heller Kristendomen komma på tal. Det här betyder, att av alla de fem världsreligionerna, är det bara Judendomen och Islam, som kan komma ifråga. 

En jämförelse mellan JAHVE och ALLAH

Men för att förstå hur allting hör ihop, måste vi först introducera det Väsen, som i Judendomen kallas Gud, på hebreiskan JAHVE ”jag är” och det väsen som i Islam kallas Gud, på arabiska ALLAH.

Det som är gemensamt för JAHVE i Judendomen och ALLAH i Islam, är att både JAHVE och ALLAH är en Gud, som “inte har någon vid sin sida”, alltså en strikt monoteism. Det här betyder, att om det viktigaste kännetecknet för JAHVE och ALLAH är så lika, måste det röra sig om en och samma Gud.      

Men då både Judendomen och Islam anser att JAHVE och ALLAH inte är samma Gud, måste det finnas ännu ett sätt att skilja dem från varandra. Och det finns det också!

Adam och Eva strax efter deras skapelse

Vi har ju händelsen, som på ett ögonblick förvandlar de två första människorna, Adam och Eva, från att vara Osjälviskt Goda till att bli Själviskt Onda.

I muslimernas Koran, Sura 2:34, står det: “Och när Vi befallde änglarna att falla ned på sina ansikten inför Adam, föll de ned utom Iblees (Djävulen) som vägrade, full av högmod, och blev en av dem som förnekar sanningen.”

Men den här Koranversen handlar inte om Adam (Eva), utan om Iblees (Djävulen), som visar att “Han” verkligen är Iblees (Djävulen), då “Han” vägrar att falla ned inför Adam, på grund av sitt högmod.    

Det här innebär att Koranen inte har något svar att ge på frågan, “Varför finns det så mycket Själviskhet och Ondska här på jorden”. 

Däremot hittar vi händelsen i Judendomen, alltså den händelsen, som på ett ögonblick förvandlar de två första människorna, Adam och Eva, från att vara Osjälviskt Goda till att bli Själviskt Onda. Händelsen är alltså det val, som Adam och Eva väljer att göra, efter att de har stått inför ”Kunskapens träd på gott och ont” en lång stund och lyssnat på vad ORMEN/DJÄVULEN/ SATAN har sagt till dem.

En utförlig presentation av den tre-enige Guden JAHVE

Det finns således bara en Gud, JAHVE, men Guden JAHVE är inte bara ett Väsen, en Gud, utan Guden JAHVE är i sin tur tre personer: Fadern JAHVE, Sonen Jesus JAHVE och den Helige Anden JAHVE. Således finns det bara ett Väsen, Guden JAHVE, men i Guden JAHVE finns tre personer, som är eniga i allt de tänker och gör. Det är det här som gör Guden JAHVE tre-enig. 

Fadern JAHVE

Således är det Fadern JAHVE, som tillsammans med Jesus JAHVE och den Helige Anden JAHVE, bestämmer hur människan skall kunna få förlåtelse, för sitt uppror mot den tre-enige Guden JAHVE i Edens lustgård.

Sonen Jesus JAHVE

Sonen Jesus JAHVE har alla de kvalifikationer som behövs, för att rädda alla människor på jorden, från att komma till Helvetet.

För Jesus JAHVE är inte bara oändlig, alltså obegränsad i tid och rymd, då Jesus JAHVE alltid måste vara nära alla människor, var de än befinner sig på jorden. 

Jesus JAHVE är dessutom både osjälvisk och god, egenskaper som krävs för att den tre-enige Guden JAHVE skall kunna förlåta alla människor deras uppror mot den tre-enige Guden JAHVE i Edens lustgård. 

Dessutom är Jesus JAHVE villig, att frivilligt ta på sig straffet för vår själviskhet och ondska, alltså att dö i stället för oss men också att uppstå igen från det döda, så att vi skall kunna leva för alltid, tillsammans med den tre-enige Guden JAHVE. Men samma sak gäller även för de människor, som ännu inte har valt att leva tillsammans med den tre-enige Guden JAHVE, att de också skall få en chans att få förlåtelse, för sitt uppror mot den tre-enige Guden JAHVE.

För Jesus JAHVE vet redan, att det är “hans” uppgift, att dö för alla människor, ända sedan den tre-eniga Guden JAHVE bestämde det. 

Alltså skulle Jesus JAHVE födas (Jul) och växa upp här på jorden. Han skulle börja sitt uppdrag att predika, hela sjuka och blinda, bota döva och så vidare. Han skulle bli osams med de judiska ledarna, få en orättvis rättegång och bli dömd till döden på ett kors (Påsk). Han skulle bli begraven och tre dagar senare, återuppstå, alltså bli levande igen ifrån det döda (Uppståndelsen). Han skulle visa sig igen för sina lärjungar och många fler, och efter 40 dagar skulle Han återvända till Fadern JAHVE och den Helige Anden JAHVE i himmelen.

Upp- ståndelsen

Att Jesus JAHVEs stod upp igen ifrån det döda visar, att Jesus JAHVE inte hade behövt att dö, då Jesus JAHVE var helt osjälvisk (god). Det var alltså i stället för alla vi människor, som Jesus JAHVE dog för oss!

Den Helige Anden JAHVE

Varför det fanns så många judar i Jerusalem på Pingstdagen, när den Helige Anden JAHVE föll på alla Jesu lärjungar, som var församlade i den övre salen i Jerusalem, var därför att det just dessa dagar firades en judisk pilgrimshögtid, Shauvot, (Veckofesten), till minne av att judarna hade fått de tio budorden på Horeb, Sinai berg. Det var dessutom en skördefest, då alla judarna i Jerusalem offrade något från säsongens första skörd, till Gud JAHVE.  

Shauvot (Veckofesten) var en av de tre pilgrimsresor, då alla judar som kunde, färdades till Jerusalem, för att delta i festligheterna där. De andra två pilgrimsresorna var Påsk (Pesach) och Försoningsdagen (Yom Kippur). 

Judarna som var i Jerusalem, hade först och främst kommit från Judéen och från andra platser runt Medelhavet. Det var därför, som många av judarna i Jerusalem, kunde höra sitt eget språk och sin egen dialekt talas, då de bara några dagar tidigare hade kommit från Mesopotamien (Irak), Provinsen Asien, Egypten, Grekland och många andra platser. Dessa fick av Petrus höra, att Jesus JAHVE hade uppstått ifrån det döda i Jerusalem, bara 50 dagar tidigare, alltså i slutet av judarnas eget Påskfirande (Pesach).   

Det var då, som Jesus JAHVE hade givit sitt liv, alltså dött, för att alla människor som levt, nu lever eller kommer att leva skulle kunna få förlåtelse, alltså att den tre-enige Guden JAHVE skulle förlåta (glömma), det uppror och den avsky, som Adam och Eva hade visat den tre-enige Guden JAHVE i Edens lustgård, när de inte alls lydde Jesus JAHVE, då ”Han” sa, att alla själviska tankar och gärningar, som människorna tänkte och gjorde efter det, att människorna hade blivit själviska (onda), måste Jesus JAHVE själv ge sitt liv för, alltså offra sig, att dö, för att den tre-enige Guden JAHVE, skulle kunna förlåta och glömma alla de själviska tankar och gärningar, som människorna har gjort och kommer att göra här på jorden.   

Nu har alltså den Helige Anden JAHVE kommit till jorden och här fortsätter den Helige Anden JAHVE, att övertyga alla människor som vill, att komma till den tre-enige Guden JAHVE, alltså till Fadern JAHVE, Sonen Jesus JAHVE och den Helige Anden JAHVE, för att helt enkelt slutföra den uppgift, som Jesus JAHVE hade påbörjat att göra.

Åter till skapelsen av Adam och Eva

När den tre-enige Guden JAHVE skapade människan till sin avbild, gjorde Gud JAHVE en kopia av sig själv, som ”Han” sedan begränsade i en fysisk kropp, alltså i Adam. För i samma ögonblick, som en avbild av Gud JAHVE blir begränsad i en fysisk kropp, blir alla Gud JAHVEs egenskaper begränsade, alla utom Gud JAHVEs osjälviskhet (godhet). Det här betyder att både Adam och Eva var helt osjälviska från början av sina liv.

När den tre-enige Guden JAHVE alltså skapar människan, skapar ”Han” först Adam. Därefter tar Gud JAHVE en del, ett revben, ur Adams kropp och skapar av det, Eva, en hjälp som Adam skulle vara beroende av. 

En del anser, att när Gud JAHVE, tar en del, ett revbenet, ur Adams kropp, tar Gud JAHVE även det kvinnliga ur Adams kropp. På så sätt blir den ursprungliga människan Adam, både man och kvinna – nu uppdelad i Adam – man och Eva – kvinna.

Men det absolut viktigaste skälet, till att den tre-enige Guden JAHVE skapar Eva utifrån en del, ett revben, från Adam och inte på samma sätt som Gud JAHVE skapade Adam, genom att använda ”stoft från jorden”, är att Eva redan är en del av den första människan, Adam, och därför kan hon aldrig bli skild från honom. Skulle det däremot inte finnas någon koppling mellan Adam och Eva, så skulle de helt enkelt vara skilda från varandra.

En komplett människan är TVÅ människor (man+kvinna) som har blivit ETT genom ett samlag

En människas liv handlar ofta om att gifta sig och få barn, vilket betyder att de flesta människor söker efter någon av det motsatta könet, som de kan gifta sig med. När de sedan har hittat personen ifråga, så blir det bröllop, där man tillsammans med sina vänner, gläds över att de har hittat varandra. 

För många människor, är det inte så lätt, att hitta någon man kan gifta sig med. Då får man fortsätta att söka efter personen ifråga, och se fram emot den dag, då man hittar honom eller henne. För jag tror, att det alltid finns någon, som man kan gifta sig med.   

Utöver dessa två, har vi alla människor, som trivs och tycker om, att inte vara tillsammans med någon.

Det här betyder alltså, att för att få en komplett människa, måste en man och en kvinna förenas fysiskt i ett äktenskap, vilket sker, när de två har ett gemensamt samlag och blir ett. 

Konsekvensen av det här, är att mannen är beroende av kvinnan och att kvinnan är beroende av mannen, vilket gör de båda till varandras jämlikar, med samma värde och samma ställning i samhället.

Kunskapens träd på gott och ont

Adam och Eva var från början helt osjälviska (goda). De hade tillgång till all den kunskap, som de någonsin kunde behöva hos Jesus JAHVE. Den enda kunskap, som Jesus JAHVE inte kunde ge dem, var kunskapen om att det fanns något som var själviskt (ont), då själviskheten och ondskan inte fanns i Edens lustgård från början av skapelsen.

Således var Adam och Eva fria, att göra precis vad de ville i Edens lustgård. Det enda, som de inte fick göra, var att äta frukten från det träd, som kallades “Kunskapens träd på gott och ont”. 

Det fanns bara det trädet, det enda existerande föremålet i Edens lustgård, där Adam och Eva kunde använda sin fria vilja, att lyda (osjälvisk) eller inte lyda (självisk) Jesus JAHVE, då allting annat var tillåtet att göra för människan i Edens lustgård.

Varför trädet kallades “Kunskapens träd på gott och ont”, var därför att detta träd var kopplat till två val, som skulle ge människorna påtagliga konsekvenser i framtiden:

Antingen skulle människan välja att handla osjälviskt (gott) eller att handla själviskt (ont). Beroende på vilket val hon gjorde, skulle hon få kunskap om, att det fanns något som var osjälviskt (gott) respektive något som var själviskt (ont).

Döden

För i samma ögonblick som Adam och Eva skulle äta frukten från “Kunskapens träd på gott och ont”, skulle de enligt den tre-enige Guden JAHVE, dö på tre olika sätt, alltså bli skilda från någon/något på det andliga, allmänmänskliga och det fysiska planet. 

Den andliga döden skulle innebära att gemenskapen mellan Gud JAHVE och människan skulle sluta att fungera, vilket skulle tvinga Gud JAHVE och människan bort ifrån varandra. 

Den allmänmänskliga döden skulle innebära, att gemenskapen mellan två eller flera människor skulle sluta att fungera (skilsmässa, ovänskap eller brutna förbindelser m.m.), vilket skulle tvinga människorna bort ifrån varandra. 

Den fysiska döden skulle innebära att gemenskapen mellan människans kropp och ande skulle sluta fungera, vilket skulle tvinga kroppen och anden bort ifrån varandra.

Människorna väljer själva att bli själviska

Alla dessa tre sätt att dö, inträffar i samma ögonblick, som Adam och Eva, i självisk olydnad och ondska, väljer att göra uppror (visa sin motvilja) mot Jesus JAHVE, i det att de tänker mer på sig själva (onda) än på Jesus JAHVE och således väljer de själva, att bli själviska (onda), i det att de inte längre lyder (gör) som Jesus JAHVE säger, utan istället äter frukten från “Kunskapens träd på gott och ont”, det enda som Jesus JAHVE hade förbjudit dem att göra, då allt annat var tillåtet i Edens lustgård.

Det var alltså den här gärningen, som på ett ögonblick förvandlade Adam och Eva, från att vara osjälviskt goda till att bli själviskt onda.

Det är alltså i det här ögonblicket, då människan förvandlas från att vara osjälviska (goda) till att bli själviska (onda), som vi hittar svaret på frågan: Varför finns det så mycket själviskhet och ondska här på jorden?

LUCIFERs/ ORMENs/ DJÄVULENs/ SATANs ursprung

Allt det här händer den dag, då Adam och Eva kommer till “Kunskapens träd på gott och ont”, och LUCIFER/ORMEN/DJÄVULEN/SATAN, som i skepnad av en stor ORM, står där beredd att ta emot dem. 

ORMEN/DJÄVULEN/SATAN är egentligen ärkeängeln LUCIFER, som Gud JAHVE skapade helt osjälvisk (god), men som själv valde att bli självisk (ond). Detta skedde i samma stund som LUCIFER bestämde sig för, att själv bli Gud JAHVE och själv ta “Hans” plats. Det här var början på det uppror som LUCIFER/ORMEN/DJÄVULEN/SATAN fortfarande leder mot den tre-enige Guden JAHVE.

LUCIERs/ ORMENs/ DJÄVULENs/ SATANs strategi att lura människorna

LUCIERs/ORMENs/DJÄVULENs/SATANs strategi gick ut på:

Att få Adam och Eva så koncentrerad på det enda, som de inte fick göra i Edens lustgård, att de totalt glömmer bort allt de får göra i den.

Att få Adam och Eva att tycka att Gud JAHVE är självisk (ond), när Gud JAHVE inte låter Adam och Eva bli precis som “Honom”.

För att utföra det här behöver LUCIFER/ORMEN/DJÄVULEN/SATAN bara använda sig av två frågor:

”Skulle då den tre-enige Guden JAHVE ha sagt: ’Ni skall inte äta av något träd i lustgården’?”

(LUCIFER/ORMEN/DJÄVULEN/SATAN fokuserar på det enda, som Adam och Eva inte får göra).

”Ingalunda skall ni dö; men Gud JAHVE vet, att när ni äter av frukten, skall era ögon öppnas, så att ni blir lika Gud JAHVE och förstår vad gott och ont är.”

(LUCIFER/ ORMEN/DJÄVULEN/SATAN försöker här göra den osjälviske tre-enige Guden JAHVE självisk.)

    Observera, att den person som svarar på LUCIFERs/ORMENs/DJÄVULENs/SATANs frågor är Eva. Men bredvid Eva står Adam helt tyst och lyssnar på allt, som sägs till dem båda. Han säger ingenting. Han gör ingenting. Han förhindrar inte att Eva tar en frukt från “Kunskapens träd på gott och ont”. Inte heller att Eva äter av frukten. Istället äter han direkt av frukten, när Eva ger honom den.

Människan upplever för första gången – själviskhet och skuld – alltså att något negativt har hänt med deras relation till den tre-enige Guden JAHVE.

Men i samma stund som Adam och Eva har ätit av frukten, ”öppnas bådas ögon och de upptäckte att de var nakna.” Denna nakenhet var inte fysisk. Det var inte först nu, som de upptäcker, att de båda var utan kläder. Istället upptäcker de sin egen nakenhet, sin egen själviskhet (skuld), att någon har förstört relationen mellan dem och Jesus JAHVE, för allra första gången i sitt liv.

I ett desperat försök, att försöka dölja den själviskhet (skuld) som de båda känner, klär de sig båda, från topp till tå, med fikonlöv och gömmer sig sedan bland buskarna, väl kamouflerade.

Människan gömmer sig – Jesus JAHVE hittar dem – Adam och Eva skyller på Jesus JAHVE

Adam och Eva gömmer sig bland buskarna till dess Jesus JAHVE hittar dem! Observera, det är Jesus JAHVE som söker efter människorna. När sedan Jesus JAHVE hittar dem och frågar Adam, varför han vet att han är naken, lägger Adam all skuld på Jesus JAHVE (”Kvinnan, som du har gett mig, att vara med mig”) och Eva (”Hon (Eva) gav mig av trädet, så jag åt”).

Adam anser alltså, att han är helt oskyldig (god), utan några fel och brister, ett tydlig tecken på att han blivit självisk (ond). 

När Jesus JAHVE frågar Eva, lägger Eva all skuld på ORMEN/LUCIFER/DJÄVULEN/SATAN, (”Ormen/Lucifer/Djävulen/Satan bedrog mig, så att jag åt”).

Även Eva anser att hon är helt oskyldig (god), utan några fel och brister, ett tydlig tecken på att även hon har blivit självisk (ond).

Konsekvensen av att Adam och Eva har blivit själviska (onda) är att de måste lämna Edens lustgård, för att de inte skall äta frukten av “Livets träd”, som gör att människan får leva för alltid. 

Jesus JAHVE klär både Adam och Eva med kläder av skinn

Men innan Adam och Eva lämnade Edens lustgård, gjorde Jesus JAHVE det som är det finaste i judendomen. Jesus JAHVE klär nämligen Adam och Eva med kläder från två djur, troligtvis från två lamm, (”Och Herren Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn och satte på dem.”). Således måste något oskyldigt (gott) djur, dö i den skyldige (onda) människans ställe, alltså “En ställföreträdande död”.

Men det var inte bara Adam och Eva, som påverkades av sitt uppror mot Jesus JAHVE. Det gjorde även deras barn, som från och med nu, måste födas själviska (onda). Det här märks tydligt, när man iakttar hur barn leker med varandra, där orden “Jag vill …” och “Jag vill inte …”  förekommer ofta, vilket är ett tydligt tecken på, att alla som är födda efter Adam och Eva, är födda själviska (onda). 

Alla människor är värdefulla

Här ser vi, hur värdefulla vi är, i den tre-enige Guden JAHVEs ögon och hur Jesus JAHVE, allt sedan människans olydnad (själviskhet) och uppror (den synliga själviskheten mot “Honom”), har försökt att hela, alltså ta bort gapet, som har uppkommit mellan den tre-enige Guden JAHVE och människan.

För Jesus JAHVE vill förlåta (glömma) människans själviskhet (ondska) och inte längre komma ihåg den, alltså att Adam och Eva har varit själviska (onda), när de bara tänkte på sig själva (onda) och att de dessutom var olydiga (själviska), när de båda gjorde uppror (visade sin motvilja mot den tre-enige Guden JAHVE), visar bara på hur innerligt den tre-enige Guden JAHVE älskar oss och vill ge oss människor, det allra bästa som finns att få, FÖRLÅTELSE FÖR ALL DEN SJÄLVISKHET SOM VI HAR GJORT MOT HONOM. 

Den ställ-företrädande döden” i Judendomen

För i och med att två oskyldiga (goda) djur, troligtvis lamm, dör istället för Adam och Eva – ”En ställföreträdande död” – kan Jesus JAHVE förlåta (glömma) Adams och Evas själviskhet (ondska), i samma ögonblick som de båda klär på sig, alltså ikläder sig, de dödade lammens osjälviskhet (godhet). 

I Judendomen finns den ”ställföreträdande döden”, framför allt i lammet, som äts av judarna varje påsk (Påskalammet). Den judiska påsken firas till minne av uttåget ur Egypten, där judarna, för att skydda sig mot den tionde och sista plågan, som skulle drabba Egypten, dödade ett oskyldigt (gott) lamm och strök lammets blod på dörrposterna på sitt hus, för att rädda livet på alla (förstfödda), som fanns i huset. 

I den lag, som israeliterna sedan fick av Mose, står det att alla själviska (onda) gärningar, kan bara förlåtas (glömmas), om något oskyldigt (gott) djur dör, alltså ger sitt liv, istället för den själviska (onda) människan, som har tänkt eller gjort en självisk (ond) tanke eller gärning. Det är bara genom göra detta, som personen i fråga kan bli förlåten (glömma) och få ett evigt liv i Paradiset, om han/hon inte själv vill dö, alltså att komma till Helvete. 

”Den ställ-företrädande döden” i Kristendomen finns i Fadern JAHVEs son, i människan Jesus JAHVE.

I och med att Jesus JAHVE, som är obegränsad (oändlig) och helt osjälvisk (god), frivilligt dör i människans ställe – ”Den ställ-företrädande döden” – kan den tre-enige Guden JAHVE förlåta (glömma) människans själviska (onda) tankar och gärningar, och därmed ge människan ett liv som aldrig tar slut, ett evigt liv

Att själviskhet (ondskan) alltid leder till någons död, antingen måste den som har tänkt eller utfört den själviska (onda) gärningen dö, eller så måste någon annan oskyldig (god) dö, i det här fallet Jesus JAHVE, visar på hur allvarligt den tre-enige Guden JAHVE, ser på den själviskhet (ondska), som människan tänker och gör här på jorden.

Det här innebär, att ingen människa någonsin kan komma till den tre-enige Guden JAHVE, på grund av sina egna förtjänster eller meriter. 

Det som verkligen måste hända, är att någon osjälvisk (god) människa, alltså Jesus JAHVE, helt frivilligt, låter sig dödas, dör istället för människan, för att alla som litar på, att Jesus JAHVE är en del av den tre-enige Guden, skall få förlåtelse för sin egen själviskhet (ondska). 

FÖR DET ÄR BARA GENOM, ATT EN OSKYLDIG MÄNNISKA, Jesus JAHVE, FRIVILLIGT DÖR, OCH GENOM SIN ”STÄLLFÖRETRÄDANDE DÖD”, TAR STRAFFET PÅ SIG SJÄLV, FÖR ATT ALLA MÄNNISKORS SJÄLVISKHET (ONDSKA) SKALL BLI FÖRLÅTEN.